Vad hände?

Jo, det ska jag tala om. Efter en hemsk natt och hemsk dag tvingades jag tillsammans med pappa åka upp till akuten i Västerås. Orsaken: hemsk magvärk. Det va det värsta jag vart med om angående "fysisk värk i magen" (trodde jag då, den gränsen kom ju att töjas). Faktiskt så kan jag inte klaga på akutmottagningen i Västerås. Efter att ha stapplat mig från parkeringen in i väntrummet gick allt som ett swisch och jag blev undersökt på en gång, det va första undersökningen av typ 200 och efter att ha spenderat natten där visade det sig att de skulle operera bort min blindtarm. Operationen gick bra och det ända jag kommer ihåg är den märkliga känslan av att bli sövd! Innan jag somnade i en dimma av smärta och högsta möjliga frid och välbehag kommenterade jag att syrmasken smakade nya gummistövlar...

Dagarna efter operationen tillbringades på sjukhuset.
Det var väl ganska jobbigt att ha en mage som var totalt tömd efter fasta i 3 dagar, men morfinet vägde väl upp allt antar jag. Förutom den hemska ensamheten så var det rätt okej på sjukhuset. Då jag fastade och fick dropp -då kissar man förövrigt förvånansvärt mycket, minst 3 gånger per droppåse- behövde jag inte äta någon smaklös sjukhusmat och att ha rena lakan varje natt tycker jag faktiskt är en lyx! TV fanns det på rummet och minst sagt inspirerande rumskompisar. Nåväl, i alla fall den sista jag hade. En syrisk tant, högst religiös, gammal och vart med om mycket. Hon åkte in på operation när jag skulle åka så jag hann inte säga hejdå. Hon fick i alla fall mina rosor som jag fått av mamma 2 dagar innan. Det värsta med hela sjukhusupplevelsen var nog att åka rullstol från mitt rum till parkeringen. Pinsamt.

Nu, några dagar efter är jag fortfarande inte mig själv igen.
Väldigt konstigt! Jag trodde att det skulle gå fortare att ta igen sig efter de 3 ärren jag har på magen. Men jag märker att varje morgon jag vaknar har det gått ett steg framåt och jag mår bättre. Något som är väldigt obehagligt är mitt minne som tycks vackla lite, kanske efter all medicin jag fått.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0