http://adolphsons.blogg.se

Håret behöver ett litet lyft nu känner jag. Är väldigt trött på det då det hela tiden är tovigt och i vägen. Jag känner att jag helst av allt skulle vilja kapa det vid axlarna a la Tove Styrke (när hon var med i Idol). Men så kommer ju det där momentet: kommer jag att ångra mig. Förmodligen. Till och från. Jag har aldrig haft så här långt. När jag började "spara" var målet under tuttarna haha. De målet är passerat för 10 cm sen typ.

Men Sickan har en plan, jag ska beställa tid för toppning idag och så får jag klippa det kort så småning om.

Nu när ni har tagit del av denna värdsliga nyhet vill jag att ni tar fram papper och penna, antecknar och begraver pappret i jorden så att nyheten kan hittas om 1000 år och våra barnbarnbarnbarnbarnbarns barn kan hitta pappret, läsa och se hur deras förfäder hade det och hur de kände inför klipptider o så blir jag kändiz. Snart ska jag ta mig ner på stan och luncha med Olivan! Hörs.





Frippan jag drömmer om på nätterna.

Nu är sommarlovet slut känner jag! Inte för att jag börjar i skolan igen, därför att hösten är på väg. På facebook igår kom det upp statusuppdateringar jag gjort samma dag 2009 och 2010. 2009 var jag på coldplay och var jätteglad. Inlägget från gårdagens 2010 var dessvärre deppigare. Det var dagen innan jag skulle börja 3an och jag kommer verkligen ihåg ångesten jag hade! Jag var så jäääävla skoltrött! Det bara bubblade i kroppen av ångest. Även fast jag hade roliga saker framför mig som studenten och alla teaterprojekt så var det en väldigt liten tröst för allt det negativa och jobbiga. Jag var fortfarande pluggtrött efter den kaotiska 2an och 3an skulle bara bli värre på den fronten. och. p e n d l i n g e n och alla sjukt långa dagar! Scemat var olagligt! Men, jag tog ju mig igenom det också och nu känner jag bara en sån glädje att jag slutat skolan! Jag ångrar inte mina 3 år på Carlforsska och även fast jag har haft det både tungt och jätteroligt så känner jag mig helt klar där. Jag har gjort mitt där. Skönt. Både att det är gjort och över.

Nu kan jag välja min egen vardag! Jag jobbar, och då jag inte jobbar regelbundna tider så får man inte så mycket rutin i vardagen, vilket jag tycker är skönt just nu! Jag vill att det här året ska vara "året efter studenten" då inte allt för mycket är planerat och inte allt för mycket rutiner som har varit något så söndertjajtat under skolåren. Jag lever!


Mitt största lyckorus under hela gymnasiet!

Tjabba och god dag! Jag sitter här och har lite svårt att ta ett beslut. Det är så att jag ska skriva en text på min vägg. Men jag kan inte bestämma mig för vilken text, orden är dock bestämda. Det känns nästan som att tattuera sig! Bara mindre ångestfullt om det blir dåligt.

Idag är det just det jag hade tänkt göra. Sånadär projekt som legat och väntat så länge... Byta gardiner och ta fram symaskinen och fixa ett linne. Om jag har tid kanske det ev blir några kuddar också! Om jag hittar tyget....

Senare i veckan väntar ett till litet fixprojekt. Det handlar om Beatles och text på väggen! Tänkte sätta min fina Beatlestavla lite mer i fokus.



Sånt här tycker jag om!



Hittade även en MARDRÖMsbild när jag sökte efter lite inspiration. Inte så att jag inte tycker om vitt. Jag älskar vitt. Men i detta sammanhang blir det bara dött. Skulle aldrig kunna ha helt vitt hemma hos mig. Inget organiskt i det alls.

Jag är sjukskriven just nu efter min operation och nästa vecka har jag fått en vecka ledigt. Denna ledighet tar aldrig slut! Jag blir så rastlös! Haha... Ska nog försöka få några jobbtider nästa vecka, tror magen klarar av det!

Jag lever under en filosofi som lyder att musik gör världen bättre. Detta tror jag på. Stenhårt. Nu sitter jag och lyssnar på musik och bara känner att glädje och ljus strömmar ut ur högtalarna (högtalaren* den ena är ju sönder. Måste köpa nya men skulle kunna göra ett helt blogginlägg om hur onödigt det känns att lägga pengar på sånt).

Jo, det ska jag tala om. Efter en hemsk natt och hemsk dag tvingades jag tillsammans med pappa åka upp till akuten i Västerås. Orsaken: hemsk magvärk. Det va det värsta jag vart med om angående "fysisk värk i magen" (trodde jag då, den gränsen kom ju att töjas). Faktiskt så kan jag inte klaga på akutmottagningen i Västerås. Efter att ha stapplat mig från parkeringen in i väntrummet gick allt som ett swisch och jag blev undersökt på en gång, det va första undersökningen av typ 200 och efter att ha spenderat natten där visade det sig att de skulle operera bort min blindtarm. Operationen gick bra och det ända jag kommer ihåg är den märkliga känslan av att bli sövd! Innan jag somnade i en dimma av smärta och högsta möjliga frid och välbehag kommenterade jag att syrmasken smakade nya gummistövlar...

Dagarna efter operationen tillbringades på sjukhuset. Det var väl ganska jobbigt att ha en mage som var totalt tömd efter fasta i 3 dagar, men morfinet vägde väl upp allt antar jag. Förutom den hemska ensamheten så var det rätt okej på sjukhuset. Då jag fastade och fick dropp -då kissar man förövrigt förvånansvärt mycket, minst 3 gånger per droppåse- behövde jag inte äta någon smaklös sjukhusmat och att ha rena lakan varje natt tycker jag faktiskt är en lyx! TV fanns det på rummet och minst sagt inspirerande rumskompisar. Nåväl, i alla fall den sista jag hade. En syrisk tant, högst religiös, gammal och vart med om mycket. Hon åkte in på operation när jag skulle åka så jag hann inte säga hejdå. Hon fick i alla fall mina rosor som jag fått av mamma 2 dagar innan. Det värsta med hela sjukhusupplevelsen var nog att åka rullstol från mitt rum till parkeringen. Pinsamt.

Nu, några dagar efter är jag fortfarande inte mig själv igen. Väldigt konstigt! Jag trodde att det skulle gå fortare att ta igen sig efter de 3 ärren jag har på magen. Men jag märker att varje morgon jag vaknar har det gått ett steg framåt och jag mår bättre. Något som är väldigt obehagligt är mitt minne som tycks vackla lite, kanske efter all medicin jag fått.

Vad saker är märkliga ibland. Allt kan förändras fort, eller så går saker så sakta att vi inte märker det förrän det redan hänt. vardagen kan komma med de största chockerna vi aldrig kunnat föreställa oss. Det kan vara hemska saker, förlust, separation, sjukdom, men också dom mest fantastiska. Plötsligt stormar det in i ditt liv den mest fantastiska människa du någonsin mött. Oavsett vad vi vill så är det dessa stunder som gör vårar liv händelserikt, och gör det mer fantastiskt att leva det.