this stories don't means anything when you have noone to tell them to

...its true, i was made for you

har vart glad och ganska lättsam hela dagen, men sen nu när jag sitter här i ensamheten blir man nostalgisk igen.
jag förstår inte hur jag ska kunna gå vidare. allt påminer om det som vart. det finns överallt. i all musik, i min dator, i min dagbok, i min hjärna, i mitt hus, i mitt rum, i min säng, i min stad som jag lever i, i städer som jag inte lever i, i kläder, på min kropp, i min mun, i min mobil, i mitt kollegeblock.... ni fattar, jag kan hålla på hur länge som helst.

hade solosång, vilket jag har längtat efter hela veckan eftersom att det är nästan enda stället nu för tiden jag kan finna ro. det gick bra, klarade det finfint! sjunger nothing else matters just nu, med metallica. (passande) det är faktiskt lite utav en utmaning eftersom att jag ska göra om den till min egen tolkning vilket är lite annoorlunda än vad man hört förut.

var på spinning igår faktiskt, också ett sätt för mig att koppla av. eller bokstavligen inte men i psyket. började med den i början av januari och det är absolut roligaste sättet att träna! jag blir så pepp. nästa vecka är det lov, vilket jag behöver. jag ska tänka, glömma, inte tänka, ha kul, shoppa i sthlm med mammi och syster, färga håret, festa och lite vardagligt plugg! det blir en skön vecka jag har farmför mig, ska bara klara av sista skoldagen imorgon också vilket kommer gå galant.

önskar att jag hade dig här.

Puss o Kram
L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0