en fredag
sitter i skolan, kan egentligen inte klaga på dagen för inget dåligt har hänt. världens härligaste konversationer i café carl och bra väder, bra hårdag, fina kläder, fått sms (är alltid en lycka), fick gratis glass i skolan, god mat osv...
men något trycker ner mig, jag kastas ner på backen och till level 1. det känns som att jag går i åttan, olyckligt förälskad och att rommedagen snart är här. jag skulle bara vilja babbla men fan! åh, blir så irriterad på mig själv! får inte ur mig någonting.
det ända som jag tänker på är hur utséendefixerade köpingsbor är. vi lever i en liten stad o 9,7% av befolkningen är miljonärer. bara för att det finns några som har det bättre vill alla ha det så och alla strävar att vara en liten småstadsbrat. alla ska ha en we-tröja i åttan, stuprör ifrån jc, ha föräldrar som jobbar på volvo o vita benvärmare under stövlarna. jag säger inte att den högen är idioter, för det är så man måste vara i köping för att bli accepterad. en som kommer med lila hår får en negativ uppmärksamhet och i någon vecka efter så säger man fortfarande "har du sett hon med lila hår?". i västerås är det inte så, om jag skulle se tjejen med lila hår här så kollar jag givetvist titta på håret, men sen vänder jag mig om och går därifrån och back to realtiy. jag säger inte att västerås är en bättre stad att leva i, för detta system har skapat en stor trygghet i köpingslivet och jag har för livet erfarenhet om västerås. man vet hur man ska vara för att inte bli mobbad i köping, inte få någon negativ uppmärksamhet och inte få någon att ogilla en. för det är en strävan som alla människor har.
jag tänker ju typ nu mest på vad man har för kläder, inte hur man är som person för det är något som man blir accepterad för tror jag, hur man än är.
mitt liv har förändrats mycket under denna veckan.
puss o kram
L
Så sant som det är sagt Linda! Kul att se er i helgen för jag saknar er så himla mycket.
Puss puss
/Linnéa
linda är smart! bra skrivet :)
